Idag ska jag banne mej gå och gå tills jag inte kan gå tillbaka! Om jag tar en promenad på flera mil så borde det sätta igång........ Det värsta är att vid brevlådan så känns det som att det är stopp och att jag inte kan gå en enda centimeter till. Natten till lördagen vaknade jag av att jag inte fick luft. Fick sätta mig upp och dra efter andan några andetag innan det släppte. Det var fruktansvärt obehagligt! Jag trodde verkligen att jag skulle dö. Igår var jag trött och sov hela dagen och magen kändes som en sten, hård och konstig. Vi ringde in till förlossningen och de tyckte att vi skulle komma in så de fick kolla läget. Vi åkte in på kvällen och kollade ctg och div. prover. Allt verkade bra med bebisen. Kurvan var jättefin. En pigg och ganska stor bebbe ligger där inne. Inte riktigt fixerad, men med huvudet ner i alla fall. Så det var bara jag som inte mådde så bra. Läkaren kunde inte svara på vad som hänt på natten med andningen, men jag blev erbjuden att stanna kvar för observation. Fast jag valde att åka hem. Och natten har varit lugn. Ingen nära döden upplevelse...
Det kändes så overkligt att komma in på förlossningen. Fast jag vet att jag snart kommer vara där själv.... Men igår var det hur lugnt som helst där. Vi kom hem lagom till att se omröstningen av melodifestivalen och sköna Björn Gustafsson. Tyvärr vann inte rätt låt eftersom jag hela tiden höll på Sanna Nielsen och Empty room.