Igår hände det en olycka med en av våra pojkar. De var på baksidan och grejade med traktorn tillsammans med min man. Jag är inne i huset och plötsligt hör jag bara minsta sonen vråla ett skräckblandat skrik blandat med smärta. Jag släpper allt och börjar rusa ner runt huset. Möter äldsta pojken som ser rädd ut och berättar att lillebrorsan sitter fast och fått traktorn över sig. Jag tänker att nu dör han från oss och ser den ena skräckbilden efter den andra. Allt känns så overkligt och hjärtat hamrar i bröstkorgen. Allt detta medan jag hör honom vråla av smärta och rädsla. Den rädsla som  jag känner går inte att beskriva. När jag väl kommer ner har han kommit loss och han skakar i hela kroppen. Skopan som var fullastad med tegelstenar hade åkt ner på hans lilla ben och klämt fast honom. Min man fick till slut upp den tunga skopan från hans ben. Han var så ledsen och jag tag honom i min famn. Var så glad att han levde. Min man åkte sedan in med honom till sjukhuset. Men vi hade haft tur i oturen. Det var ingen fraktur och han kunde gå på benet. Efteråt när allt släppte kände jag mig alldeles illamående. Fy fasiken alltså...vad livet är skört. En olycka händer så lätt. Hela livet kan förändras på en sekund. Är så glad över min familj och att vi alla är friska och mår bra. Ska verkligen njuta av varje sekund tillsammans med min älskade man och mina älskade barn.